Man ska inte snåla säger Ugglan

Förra året så skaffade jag mig en ny bil och i år fick jag en ny anställning som har gjort att jag måste pendla. Då det är nattetid så finns inte lika många tåg och bussar tillgängliga så tyvärr har det blivit så att jag får pendla med bil. Som tur är så lånar jag farsans bil då det är en diesel, annars skulle hela lönen ryka på bensin till min egna bil. I detta läge ska man snåla. 

När det gäller fotograferingen däremot så ska man inte snåla på varken utrustning eller bränsle till bilen, det fick jag bevis på tidigare idag.

Jag sov fram till 08.00 efter att ha skjutsat sambon till tåget några timmar tidigare. Åt frukost och funderade sen på om jag skulle besöka naturreservaten i Kloten. Det har jag inte gjort på över 1 år. Jag bestämde mig tillslut att åka min vanliga vända även fast jag då var tvungen att tanka bilen ännu en gång. Men jag chansade. 

Fram eller bak? Reservatet har nämligen två utvägar. Jag valde bakvägen denna gång. Men som de tidigare gångerna under 2-3 års tid så var det dött överallt. Mer skog har försvunnit och inga djur syntes till. 
Jag fortsätter in på den andra delen av reservatet, den väg som jag vanligtvis brukar börja med. Stannar bilen längre in på vägen för att bara stiga ur bilen och lyssna på vad skogens invånare har för sig och om det finns någon invånare i närheten. Det fanns en invånare, första för dagen. 

Gröngöling (på långt avstånd)

Antalet invånare var lika mulet som vädret. Inget optimalt väder direkt. Hoppas på att våren snart är här. Under bilfärden genom skogarna så tänkte jag på att jag inte har sett någon Uggla på väldigt länge och i det reservat som jag nu åkte i så har jag fått uppleva Uggla några gånger. Jag gör om min plan och åker till dessa platser och ser hur det ser ut där. Tyvärr, efter att ha besökt de flesta platser så åker jag vidare utan bilder. Det är i dessa lägen man ibland tänker att man kunde lika gärna ha stannat hemma och sparat på bensinen. 

Tio minuter senare åker jag förbi en plats med fin utsikt över skogen och ser någonting på en trädtopp längre bort. Jag kunde inte fastställa arten på det långa avståndet men 2-3 sekunder senare så inser jag att det är en SPARVUGGLA. Äntligen! Det händer igen!. Jag vet inte hur många gånger detta har hänt, jag tänker på ett motiv och innan fotograferingen är avslutad så har jag fångat de motiv jag tidigare tänkt på på bild. Ödet?

De Sparvugglor som jag har mött tidigare har varit väldigt modiga men som alltid så tar jag det lugnt och visar motivet respekt. Jag provar att använda en konverter (1.4x) som förlänger brännvidden lite men det är svårt då ljuset inte är optimalt.

Jag brukar vanligtvis vänta några minuter så att motivet har sett mig och vet om min närvaro innan jag sakta men säkert förflyttar mig närmare. Även denna Sparvuggla är modig. Jag väljer att använda stativ till en början. Platsen är nämligen på ett hygge som har mycket diken och kräver att man kan röra sig på ett bra sätt då det är svår terräng/mark med många avhuggna träd liggandes. 

25 minuter senare så är jag nere på hygget. Jag har snö upp till låren och mina skor, som en gång var tänkt att inte användas till dessa situationer, var nu dyngsura. Vem bryr sig?. Hehe, inte jag i alla fall. Med all respekt för motivet så var jag nu inte långt ifrån och hen fokuserade inte mycket på mig utan mer på den mat som fanns på hygget. 

Helt plötsligt så dyker Sparvugglan ned till vegetationen nedanför och där stod ju jag bland alla buskar och träd. Nu var vi kanske 5-10 meter ifrån varandra och jag har nu fått uppleva något så häftigt. Jag försökte att få en bild på hen men det var svårt med vegetationen och sen ville jag inte röra mig alltför mycket. En bild blev helt okej och här inser ni hur situationen var och tänk på att Sparvugglans storlek är ungefär som en Domherre!

Sparvugglan och jag var inte ensamma på detta hygge. Jag har hela tiden hört den Större hackspetten på långt avstånd men nu var det dags för den Större hackspetten att visa vems revir Sparvugglan är på. 
Först kommer den Hackspett som jag har lokaliserat och efter 3 minuter ungefär så var detta hygge fyllt av Större hackspettar och alla samlades runt Sparvugglan. Men Sparvugglan satt kvar länge och när det var dags att byta träd så försökte jag fånga någon bild under flygturen. Jag har inte riktigt kommit överens med 70D som actionkamera ännu. Det krävs träning, speciellt i dåligt väder.

Jag räknade in antal förflyttningar som Sparvugglan gjorde och jag kom upp till totalt fyra stycken och det var under 1 timme. Större hackspettarna gav sig inte, Sparvugglan skulle bort.

Tillslut trodde jag att sparvugglan gav sig av men jag såg att hen flög ned till vegetationen igen och kanske var det för att komma undan från Hackspettarna som endast var på Sparvugglan när den var på höga höjder. Jag följer skogsvägen och kommer fram till Sparvugglan och den bryr sig inte om mig. Jag fotograferar lite och sen märker jag någonting häftigt, som jag endast har sett på tv, det är när Sparvugglan (även andra Ugglor) gör sig tunn och vänder ryggen emot när den känner sig hotad eller störd vid den plats där den är och jag fäste det på bild

Sparvugglan gav mig 10 minuter till innan det var dags att ge sig av längre ut på hygget. Både talgoxarna och blåmesarna var på Sparvugglan hela tiden. Jag får verkligen vara nöjd över denna lilla resa som Ugglan ändå bjöd på. Tyvärr fick jag inte se att den fick någon föda men jag hoppas att den finns där nästa gång då jag besöker hygget. En magnifik och vacker Uggla.